Aldrig ge upp
Alla har väl haft den där känslan då man bara vill ge upp?
Fast ändå ger man inte upp, man tänker typ ¨jag vill bara förvinna, dö, släppa allt¨
Men man ger inte upp på det sättet, utan det finns alltid folk som gör en så glad får en att förstå att man är värdefull, det är ALLTID någon som tänker på dig!
Sånna personer som får en så glad är guld värda, hatten av för dom. Men sen kommer det där när dom blir falska, dom börjar snacka och kanske till och med är så dum i huvet och berättar det som du berättat för dom med förtroende. Det du kanske bara ville att en viss person skulle veta kanske fler veta?
Hur ska man kunna lite på folk?
Man kan inte säga att alla blir falska men jag kan säga att för många blir falska!
Och om en person som du kallat för bästavän sviker dig blir du förbannad, men sen kommer det där lilla ¨förlåtet¨och du godtar det, jag skulle säga fel fel fel egentligen, men man förlåter personen som fått en själv att gråta.
Då förstår man att den perosnen betyder mer än vad man trott.
Men även fast man tycker allt 'r hopplöst osv. SÅ ÄR DET ALLTID NÅGON SOM ÄLSKAR DIG. Alltid!!
Det finns en mening som jag älskar som säger så mycket! Det är.
Torka aldrig någons tårar när du en dag skapar dom!
Sååå sant. men hur ska man veta vem som är falsk, ska man bära på saker alldeles själv? Ska man aldrig kunna lita på någon?
Det är ofta man upptecker det för sent..
Vad tycker ni? Hur ska man göra för att inte så lätt bli sviken?
Man vet ju aldrig i förväg men allt blir som ett svart tomt hål när något sånt häder..
Tänk efter och om du kommer på något bra man kan göra, hur man ska ¨behärska¨ sig när något sånt här händer! Och kommentera det gärna!
