sarisblogg.blogg.se

 

Väldigt mycket frågor om min storebror som dock inte är med med mig längre, eller jo, men han är med mig i himlen. Nu tänkte jag att detta får bli mitt inlägg om David!

2007 när jag var 7 år så gick min storebror David bort i en tragisk trafikolycka.

Han blev 18 år och alldeles för ung, när man är sju år blir det ingen big deal, kändes som han bara var bortrest i nått år, men när jag var runt elva år blev det jobbigare och jobbigare, nu brister det ofta ofta, jag vet att han har det bra och han vet att jag har det bra!

När jag bara rasar ihop och gråter för honom är det inte för att han är död eller jo men det jobbigaste är att försöka få en själv att fatta att han aldrig kommer tillbaka. Det är så overkligt.

Mina minnen med honom är obeskrivliga, så underbara, David var den som fick mig att le, och det är han som får mig att le nu med.

Men nu ska jag gå in mer i detalj, ungefär fem på morgonen ringde polisen till mamma och berättade att David krockat och att det var illa, det första jag sa var nog ¨ska vi åka bort nu? Vi ska ju åka ikväll?¨för vi skulle åka utomlands eller något sånt.. 

Jag åkte till framor för mamma ville inte att jag skulle med inte förrän senare fick jag träffa honom, kommer ihåg det som igår, jag höll hans hand, sa sakta men säkert att jag älskade honom.

Jag vet att han hörde även fast han var medvetslöst!

Han var medvetslös i några dagar tror jag sen blev det för mycket och han dog. 

Pappa sa till mig att jag skulle sätta mig brevid honom i sängen och pussa honom och säga hejdå, jag gjorde det men jag fattade väl inte att det var sista gången? vi hade varit där flera gånger om dagarna när han var där, sa hejdå flera gånger inte fattade väl jag att det var sista gången?

Men det var det.. Idag är han med mig vart jag än går, varje sekund tänker jag på honom, varje kväll ser jag upp på honom. 

Jag är sjukt tacksam att jag fick vara med honom i sju år, han var så underbar! Jag saknar dig David. Ses snart älskade du♥