Falsk/sann
Hur fan ska man veta? Och nu behövdes en svordom.
Falsk till en början sann sen eller tvärtom, sann till en början och falsk sen?
Varför så svårt att veta, klart man kan vara sur och tycka någon är falsk för något litet men nu menar jag hur vet man när någon är falsk på riktigt? Jag menar om du har en ¨vän¨ som du berättar mycket för så har den ju ett ansvar för att behålla det för sig själv, eller hur? Man berättar ju inte något för någon och säger till den men berätta inte för någon annan om man verkligen inte vill att det ska komma till någon annan. Men om nu någon gör något sånt och berättar något den inte borde till den, vad gör man då, ska man förlåta efter ett tag, eller ska man gå vidare och lämna den bakom sig? Vad är rätt?
Allt kanske är rätt bara man själv känner sig ok med det, detta har hänt mig för många ggr och jag har fått ¨råd¨ från andra vad jag ska göra men det kanske inte är det bästa alltid, det är ofta sånt här man hör ¨det blir bra glöm hen¨ då blir det typ ¨äh nej, vaddå glömma?¨klart man inte kan glömma en person bara sådär bara för man bråkar eller något sånt? Det tänker jag ofta på när jag hjälper folk att säga ¨det blir bra, kanske inte ikväll, kanske inte imorgon men snart, om inte annat klarar du dig, det tar tid, du måste ha lite förströstan¨.
Om jag får säga vad jag hatar är det när folk bara svarar ¨det blir bra ska du se¨för då tänker man ¨asså nej det blir det inte för i helvete¨. Haha kanske svårt att förstå. Det jag menar är att det bästa är kanske inte alltid att försöka glömma utan att backa tillbaka tänka efter och ge det en chans till och inte alltid glömma för fort utan försöka göra det smidigare än att bara bestämma sig för att glömma.
